Vildsvinen kom till Sverige ungefär samtidigt som de första människorna efter den senaste istiden för cirka 11 000 år sedan. Men de finns även som olika arter även i Nordafrika, Asien, Polynesien och resterande Europa. De har även införts i Nordamerika av människor.
Först etablerade sig vildsvinen främst i södra Sverige, framförallt i nuvarande Skåne, men letade sig även norrut upp till dagens Uppland. De blev alltmer vanliga ju mer skog som växte till sig runt om i landet.
Vildsvin och tamgrisar har parats kors och tvärs sedan man införskaffade tamgrisar till Nordeuropa för 6 000 till 7 000 år sedan. Efter 1 000 år hade en tydlig nordlig genetisk linje skapats, som härstammar från de Nordeuropeiska vildsvinen. Det verkar som att vildsvin domesticerats av jordbrukare på flera ställen i Eurasien och många av dagens tamgrisar i Europa härrör från europeiska vildsvin.
Med tanke på likheten mellan vildsvin och tamsvin är det svårt att särskilja vad som är vad när arkeologer gräver upp gamla benrester. Men det verkar som att vildsvinen utrotades i Sverige någon gång under det senaste årtusendet till följd av jakt och domesticering, med andra ord parning med tamgrisar.
Det var först på 1800-talet som vildsvin återinfördes i hägn i södra Sverige, en grupp ska då ha rymt men snabbt blivit utrotad igen efter att de orsakat stora skador på jordbrukares marker.
Men de vilda vildsvin som vi har idag kommer alltså från tama vildsvin som levt i hägn och rymt för att bilda nya flockar i det vilda. Det var först år 1988 som man fastslog att vildsvin skulle få tillhöra den svenska faunan och att man skulle sluta försöka utrota dem igen.